Flatanbloggen

Detta hände på den tiden när Flata var den pulserande centralorten i en trakt full av framtidstro och när allt var möjligt. Sinnena smektes genom att man dagligen fick vandra i den vackraste av stadsmiljöer. Hus, ja hela gator, under stora uppoffringar byggda av människor med kärlek till det vackra, placerade i den vackraste av trakter. Detta utgjorde den magiska kuliss vi hade förmånen att växa upp och leva i.

Under året fanns flera tillfällen då människor, från samhället och byarna omkring, strömmade till Flata för att träffas, umgås och trivas tillsammans. En av dessa höjdpunkter var Julskyltningen. I månader hade ortens alla köpmän ansträngt sig för att just deras skyltfönster skulle ha de allra vackraste dekorationerna och dra till sig de flesta av de förväntansfulla människorna som vandrade omkring i samhället. Då detta utspelade sig i en tid långt innan klimatförändringarnas snöslask, var alla klädda för riktig vinterkyla och sparkstöttingen var det primära fortskaffningsmedlet vid Julskyltningen.

Långt innan den stora dagen hade skyltfönstren varit täckta av papper för att dölja vilka överraskningar man arbetade med. För min egen del var det "Korg-Olles" skyltning som tilldrog sig det största intresset. Vad månde denna veritabla skattkammare bjuda på detta år? En bilbana kanhända eller hade Korg-Erik fått hem något nytt och vackert lok från Fleischmann som tuffade runt i skyltfönstret? Kanske skulle där finnas den nya Ford Taunusen från Dinky Toys som funnits i butikens broschyrer en tid? Ja, allt var möjligt denna magiska kväll och Erik gjorde oss aldrig besvikna!

Man mellanlandade alltid på Frälsningsarmén för att låta sig bjudas på deras klassiska läckerhet, äpplen doppade i sockerlag och kokos. Ett handtag i form av en pinne underlättade inmundigandet.
Sedan var det naturligtvis filmvisningen av lustiga tecknade filmer, Kalle Anka & Co, Hacke Hackspett mfl, på väggen till Konsum (nu Profilen). Där glömdes de frusna tårna bort!
Kvällen avslutades alltid med inköp av en varm korv med bröd hos Appel. En affär som avslutades med Appels standardreplik: - Jämna korvören!

Nu är det 25 år sedan flottningen upphörde i Ströms Vattudal.
Jag insåg det idag när jag satt och pulade med webbsidan "Flottarminnen".
Det var många av bilderna som väckte minnen till liv.
När man tänker på det så måste det ha varit väldigt vemodigt för alla inblandade när den sista rumpan flottades ner till kusten. Följande år så var de yngre tvungna att hitta något annat sommarjobb och det var nog inte det lättaste på Flata. Kolla sidan: flata.net/flottning/

Jag minns när jag var ung då vi cyklade förbi Flottningsföreningen på vårarna, det luktade tjära som användes för att ytbehandla roddbåtarna istället för målarfärg.
Allteftersom isen drog sig tillbaka så sjösattes bogserbåtarna, som hade varit uppdragna för vintern, en efter en. Ledbommarna drogs ut och förankrades för att hjälpa noterna passera igenom bropylonerna.
Som barn lekte vi ofta runt flottningen, det var ju nästan alltid något intressant som hände där.
Sommaren 1967 var speciell då jag och Hans åkte med bogserbåten Webjörn som "fripassagerare".
Hans pappa var lokalchef för flottningen på Faxälven.
Det var i juni och vi hade precis slutat skolan, kanske också firat midsommar.
Vi åkte upp till nordändan av Dragan för att hämta en ganska stor not. Det tog bara några timmar att åka upp dit men nerfärden tog 3 dygn.
Det var dock 3 fantastiska dagar och nätter med ett underbart väder. Då vi inte behövde arbeta så var vi mest ute i roddbåten och fiskade (med ganska dåligt resutat). Ibland så rodde vi in till stränderna där vi utforskade en hel del av markerna. Vi lärde oss att fiska med utter en natt när sjön var nästan spegelblank, av en av gubbarna som var ledig nattskiftet.
Jag minns fantastiska vyer där man verkligen kunde se vilken storslagen terräng som omger Ströms Vattudal.
Vi kom till Strömsundsbron vid 8-tiden på kvällen då alla turister och även dom som var på Robbans Golf kom ut på bron och vinkade.
Vanligen på somrarna så brukade jag åka med Henrik Boman i hans bil. Han körde runt Vattudalen för att kolla att allt var OK på båtarna och att noterna var klara att hämtas vid avläggen. Jag tror han ville kolla att det inte dracks för mycket sprit ute i kojorna också. Han jobbade som det verkade 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan under somrarna.
Det var långa resor, hela vägen upp till Bågede på båda sidor om sjön. Nätterna är ju som bekant ljusa på somrarna och på många ställen hade vi helt fantastiska vyer, med det speciella ljus som är under sommarnätterna. Det var oftast lugnt och klart på nätterna medan dagarna ibland var lite gråare. För det mesta sov jag till framåt eftermiddagen.
Flottningen var något som man alltid förknippade med Flata och vi kunde väl aldrig tro att dom skulle lägga ner den för att frakta timmer med lastbil!
Det är helt fantastiska minnen som man aldrig glömmer och numera, som utlokaliserad flatan till betydligt sydligare bredgrader, saknar väldeliga!

En som bodde vid sjön

Den här bloggen är tänkt att vara som motvikt/komplement till det som skrivs i lokaltidningarna!
Bloggare som vill skriva här kan kontakta flatanen genom att klicka på "Flatanen" uppe under rubriken. Du får givetvis vara anonym!